Barnvecka
C är tillbaka hos oss och har som vanligt svårt att somna första natten men nu tror jag han sover sött. Det är som att ha två liv; varannan vecka med barn och varannan utan. Helt olika veckor. Jag gillar båda fast den veckan utan barn är lättare, mindre ansträngande och friare.
Det är på sätt och vis en intressant roll jag har som bonusmamma eller låtsas-mamma som C säger. Och jag känner mig nog mer som en låtsas mamma med del av en riktig förälders ansvar. Jag har inte huvudansvaret det är helt klart hos oss, men jag tar ansvar och är delaktig i allt. Jag gör allt som en mamma gör men jag kallas aldrig för mamma.
Jag är ingen riktig mamma, men jag har ändå två barn. Ett på låtsas men ändå på riktigt som jag tar hand om och uppfostrar varannan vecka och som ger mig mycket. Han litar på mig, räknar med mig, anförtror sig åt mig och han ger mig inblick i ett barns värld och hur det är att vara förälder.
Ett som redan hunnit blivit ung vuxen. En underbar fyrbent individ som även hon räknar med mig, litar på mig och vänder sig till mig. Min kattdotter som ger mig de där stunderna av total och ovillkorlig kärlek. Det finaste man kan dela med någon.
Det är en välsignelse att ha husdjur precis som det är en välsignelse att ha barn. De delar samma öppenhet, samma oskuldsfullhet, nyfikenhet och kärlek.
Så även om barnveckan är jobbigare är den väl värd att ha.
