Torsdag
Det har redan hunnit bli torsdag. Snart helg igen. Tiden rullar på och jag känner mig mest trött. Jag har ont och jag är trött. Jag har märkt att det är väldigt tröttande att ha värk och så blir det ju inte bättre av att inte kunna sova ordentligt på natten. Men det går över… så är det ju och det är den största tröst jag har. Allt förändras och även ryggvärken kommer att dra förbi. Någon gång så småningom… fast jag skulle helst se att det skedde NU.
Jag har funderat på om det är så att jag faktiskt har ett val. Är det så att jag kan bestämma när värken ska försvinna? Kan man mentalt ta det beslutet och på så vis betvinga den fysiska kroppens yttringar? Kanske. Men det krävs oerhörda mentala förmågor skulle jag tro. Eller, det är nog så att det är en hel rad av insikter och ändrade förhållningssätt som krävs. En sorts healing. Och faktum är nog att allt har sin tid. Vi kan medvetet arbeta för att lösa upp spänningar men det behöver ta den tid det tar.
Så svaret är nog att jag kan välja att vara lyhörd, modig och tålmodig och lägga till en stor portion acceptans och självrespekt. Då har jag en bra förutsättningen, men tidpunkten…ja den kommer jag inte kunna fastlägga från början. Och kanske blir jag aldrig helt smärtfri men jag kan lära mig leva med den rygg jag har på bästa möjliga sätt. Dvs. med minsta möjliga smärta.
Hur det än är så tror jag att jag en vacker dag kommer vara smärtfri. Jag ber om det, jag hoppas det, jag önskar mig det innerligt. Frisk, stark och smärtfri. Och när jag ändå håller på att be, så ber jag om att vara nöjd och lycklig också. Amen.
