mallemallo

Jag sover djupt när jag någonstans långt borta i en annan dimension blir medveten om att något stryker sig mot mitt ansikte. Det känns hårt och bestämt men samtidigt lent. Min näsa blir blöt. Va?!

Buff på ansiktet och så blir det stilla igen. Jag sjunker ner mot det tomma fridfulla igen. Orkar inte bry mig om vad det var. En sträv tunga börjar slicka mig på armen och jag kommer närmare ytan igen. En buff till mot min kind och jag är nästan vaken. Jag lyfter handen och stryker den lena pälsen och möts av ett kurrande och nya slick och strykningar. Sakta öppnar jag ett öga. Det är mörkt i rummet. Lördag morgon klockan 7 och min älskade katt vill ha mat. Det är inte lönt att ligga kvar hon kommer inte att ge sig. Skrållan sitter redan på golvet nedanför sängen och tittar ivrigt och uppfodrande. ”När kommer du?!”

Erfarenheten säger mig att bästa sättet att få sova lite till är att gå upp och ge henne mat och sedan släppa ut henne, krypa ner i sängen och sjunka in i dvalan igen. Och det är precis vad jag gör. Jag sjunker närmare och djupare in i dvalan. Har lite svårt att somna om och drömmer. Det är någon som behöver hjälp, som ropar. Ett barn? Jag är inte säker. Det är ett tunt med skriande läte. En katt som jamar. Jamar och låter så förtvivlad. Jamar och krafsar på fönstret. Skrållan! Jag slår upp ögonen och lyssnar. Visst är det Skrållan som vill in. Det har gått en timme och det är kallt ute. Jag masar mig suckandes ur sängen, vacklar sömndrucken mot dörren och tillbaka till sängen. Ner under täcket och mot sömnen. Jag har inte släppt den än. Vill sova vidare.

Knappt har jag slutit ögonen hörs ett förfärligt oväsen från köket. Glas klirrar och det låter som de krossas mot varandra. En dov duns och ett splasch följt av ett förskräckt jamande. Älskade sambon rycks ur sömnen och med ett ”va faan” är han på benen. Jag tätt efter svärandes för mig själv. ”Jäkla katt, nu är det tredje gången…”. ”Släng ut henne då!” kontrar sambon. ”Hon har just kommit in” jag suckar.

Väl i köket står vi först bara som fast frusna och tittar. Skrållan har varit uppe på diskbänken och vält alla glas från i går och vad värre är även lyckats välta vattenkannan som för full till brädden med vatten. Nu är jag klarvaken. Jaha, då var det bara att börja torka. T är så sömning att han inte fattar någonting. Så han får sova vidare.

Jag torkar och torkar. Bakom mikron, under mikron, på diskbänken… det plaska vid mina fötter och den ludna förövaren kommer gåendes. Hon stannar till och dricker lite vatten från sjön på golvet så stryker hon sig mot mina ben som för att säga förlåt och så går hon igen. Sakta spricker mitt ansikte upp i ett leende. Jag kan inte låta bli att skratta. Vilken katt!

Det blir i alla fall aldrig tråkigt med henne i huset. När jag torkat upp allt vatten och kollat glasen som alla är hela letar jag upp kattrackan och vi sluter fred och blir sams. Hon har tagit post i ett fönster och när jag går fortsätter hon att spana ut. Själv beslutar jag mig för att trots allt återvända till sängen. Jag vaknar inte för än tre timmar senare. Gissa vem som väcker mig! Precis och tur är väl det för klockan har hunnit bli över elva.