mallemallo

Jiiiipppiii! Alla lister uppspikade och på plats! Så skönt. Känner mig glad och full av iver att fixa till det sista så att det ser fint ut. Eftersom jag använt gamla lister finns lite hål och skavanker att spackla igen och måla över. Det vill jag göra nu!

Och så blir jag så jävla irriterad!!! Självklart finns inte min lilla spackel-mojäng där den hör hemma. Nämligen i min verktygslåda. Nej, nej, den har fått fötter och förenat sig med allt annat som käre (just nu icke populäre) sambon har använt. Garaget är i en så total röra att varje gång jag går ut dit måste jag leta. Jag AVSKYR att leta efter allt. Jag har under dettav list-projekt med ganska gott humör letat efter kofoten, gummihammaren, vanlig hammare, spik, penslar osv. Det mesta har jag lyckats hitta annat har jag fått köpa nytt. Fast jag vet att det finns någon stans. Ja, ja, det har gått. Men nu var det bara en letning utan resultat för mycket! Grrrrrrr!!!

Ni undrar förståss varför jag inte städar upp i garaget och ser till att få ordning på grejorna. Det beror på att garaget är T projekt. Han är inte snabb min sambo, men har man bara uthållighet så brukar det bli klart. Jag fixar alltså inte i ordning för

1. det är hans jobb

2. garaget ska vara Ts arbetsrum och det får han göra i ordning själv, är ju ingen mamma! Morrr!!!!!

3. jag har ingen lust att vara en enda som städar och håller ordning

Det ska tilläggas att T nu hukar och underdånigt erbjuder sig att på en gång gå ut och leta. Han föreslår också att jag ska ta mig en bit mörk choklad…för då hoppas han att jag blir på snällare humör. Haha, jag tänker morra ett tag till för det känns ganska bra. Kan ju ta mig lite choklad ändå :-).

Problemet är att jag inte är bra på att vara sur länge…