Kort kort och rött
Nu är det riktigt kort. Nästan lite punkigt.
Mitt uppe på hjässan vill håren inte lägga sig ned utan de strävar rakt upp. Korta små strån som siktar mot himlen. Jag är nyklippt och nästan rödhårig. Det blev rödare än jag tänkt mig och ja, inte som jag tänkt mig.
Jag ser ut som en person med attityd. Det känns ok, men den personen jag ser i spegel känner jag inte riktigt igen. Hon ser inte ut som jag brukar göra. Hon ser tuffare ut. Jag tycker nästan jag ser ut som en cancerpatient som fått tillbaka håret och behöver kraft så hon färgar det rödbrunt. Kanske är jag på sätt och vis en patient som håller på att friskna till. Någon som behöver kraft. Tänk att frisyren kan förändra en människa så mycket.
Jag ser annorlunda ut. Det är kul att se förvandlingen! Jag tror att min frisör tycker det är lika spännande som jag. Det senaste året har jag gjort stora förändringar varje gång jag varit hos frisören. Jag har gått från ”vanligt” blont långt hår över halvlångt vitt till halvlångt mahognybrunt sedan klippte jag kort och nu är det kort kort och rött.
Kan det vara så att en människas utsida speglar insidan? I så fall är jag inne i en otrolig förändringsprocess. Nu är jag så skalad jag någonsin kommer att bli. Nästa steg är att behålla kraften men låta det mjuka långa växa fram. Jag tror verkligen att det är så att man måste prova vissa saker för att säkert veta åt vilket håll man ska. Precis som att jag behövde åka bort för att vilja vara hemma, så behövde jag klippa mig riktigt kort för att åter vilja bli långhårig. Jag gillar det långa bäst. Det ska få bli långt och mörkt, men inte så rött.
Men till dess ska jag njuta av att se ut som en färgstark brud med attityd. Om jag ser mig i spegeln och varje gång tänker att jag är kraftfull då kommer jag nog att se mig som det, som kraftfull och stark. Det är bra för jag vill påminna mig om den sidan av mig själv. Det tror jag vi alla behöver då och då, påminna oss om att vi har kraft och inte är svaga offer. Min frisyr ska få fungera ungefär som en affirmation. Det blir intressant! Men ärligt talat ser jag fram emot när det har blivit lite mindre rött och lite längre…Kan det vara så att jag inte är van att se mig själv som kraftfull?
Varför vill man klippa sig jätte kort? Det har jag undrat över sen den dagen för ca en månad sen då jag plötsligt drabbades av längtan att kapa det långa håret och skaffa mig en kill-frilla! Galet!! Men oerhört lockande. Det krävs mycket mod. Min frissa hade flera galna ideer, men jag fegade ur och toppade mig som vanligt. Kanske jag tar en bit i taget för att vänja mig. Eller så bara gör jag det en dag, riktigt kort och multi färgat dvs, flera olika färger!! Härligt härligt men läskigt läskigt. Så jag beunrar ditt mod Malin!!! Riktigt kaxigt och jag tror att det är bra att va lite kaxig! Ta plats, stick ut,och ÄLSKA DET!!! Mycket nyttigt så grattis till ditt nya jag. Kram.
Tack! Vad go du är! Jag antar att man helt enkelt blir nyfiken och vill ha förändring ibland. Det är då klippa kill-frilla ideer dyker upp. Det är kul och kreativt. Men jag vill trots allt ge dig rådet att behålla lite hår. Då kan du få både och: kaxig och fin frilla :-)
