Kuratorn som ska bota ryggont
Nu ska jag snart iväg till vårdcentralens kurator. Jag ska dit eftersom jag har ont i ryggen.
Visst låter det lågiskt. Eller inte…
När läkarnas värktabletter inte fungerade kom en av dem på att man ju kan lära om hjärnan så att när kroppen signalerar smärta så tolkar hjärnan det INTE som smärta. Vilket betyder att när det låser sig i min rygg och musklerna skriker, då ska jag bara kunna tänka att ”jaha, nu har det nog låst sig igen” och inte ha ont och så behöver jag inte bry mig.
Det låter som en värktablett i psykologisk form. Onekligen lockande för en som ständigt har värk som plågar och hindrar. Men kan det fungera och är det riktigt sunt? Och vad händer med ryggen när jag kan ignorera smärtan som talar om för mig att något inte står rätt till?
Hade tanken varit att smärtan hänger ihop med spänningar som ev. kommer från något känslomässigt och därför behöver lösas upp i samtalsterapi, då hade jag förstått det hela mer. Men huvudsyftet är att jag ska lära mig att smärta inte är smärta. Vi får se. Blir mycket intressant.
