Uppe med tuppen
Jag är uppe tidigt igen. Fast idag finns det inget guld i mun på morgonstunden.
Sotaren har varit här och skorstenen var i bra skick, det är bara att elda på.
C är i skolan och katten sover precis som älsklingen. Jag undrar hur man uppfostrar en katt till att bli morgontrött? Går det? Vi har inte samma tider hon och jag. Vi har helt olika inställning till tidiga mornar till exempel. Jag tror inte man kan bli mer olika i det avseendet! Hon vaknar pigg och alert och hungrig medan jag mer ser ut som en sömngångare.
Trots att det alldeles uppenbart inte är min tid på dygnet är det här, tidigt på morgonen, jag kommer in i bilden. För det är mig katten kommer till när hon är hungrig, det är mig hon väcker. Idag kom hungern och det lilla envisa mjuka och väldigt bestämda huvudet klockan 5.30. Mitt i natten för tusan!
Självklart såg hon till att jag var ordentligt vaken innan vi kunde enas om att det var för tidigt att gå upp och äta. En halvtimme senare har jag precis sjunkit in i drömmarnas land. Skööönt! Skrållan har under samma halvtimme omvärderat läget och kommit fram till att NU är det dags för mat. Mjukt bestämt huvud buffar på mitt ansikte, slickar mina händer och nafsar lite lätt i min arm när jag inte rör mig. Vaken igen.
Åter igen lyckas vi enas om att det är FÖR TIDIGT och katten rullar ihop sig vid min sida och somnar kurrandes. Själv somnar jag inte lika lätt. Det tar så där ungefär till en kvart innan väckarklockan ringer. Då, å andra sidan sover jag jätte gott. När jag nu väcks för tredje gången denna morgon är det bara att masa sig upp. Jag får upp ögonen tillräckligt för att se vart jag går och med hela ansiktet format till en jätte jäsp börjar dagen. C ska väckas och iväg till skolan och sen kommer sotaren. Inget kul i det.
Men det är nu när klockan slagit nio som jag får min revansch. Haha! Nu är alla morgonmarodörer undanröjda och sängen erbjuder fortfarande sin varma omslutande famn. Lyckost mig, jag kan lägga mig igen!
