mallemallo

Oj, vad det känns konstigt. Jag fick sparken.

Jag hann jobba 13 timmar. Snacka om att jag måste ha gjort ett dåligt intryck!

De tyckte helt enkelt inte att jag passade som försäljare i butik. Om jag förstod det hela rätt så tänker jag för mycket, ”har för mycket i huvudet” sa han dvs. är överkvalificerad och de tror inte att jag kommer att trivas med att stå bakom kassan. Jag har visat för lite intresse för skorna och mode i allmänhet och tagit för lite initiativ. De var också oroliga för att min rygg inte skulle hålla för stora leveranser (vart de nu fått det ifrån) och att jag inte skulle klara av att hantera mycket kunder.

Och jag som trodde att det gick ganska bra. Lite trögt kanske. Jag har känt att jag varit lite väl mycket på lagret och märkt och packat upp skor (Fast det hör ju till och jag blev obedd att göra det. Och jag gjorde det med glädje.) Jag ville ut i affären nu, sätta fart. Men jag tänkte att jag börjar försiktigt och ser och lär. Var det det som var felet kanske?

För trist måste jag ha verkat!

Något måste ju ha hänt. Efter andra dagen sa de ”det här blir bra, vi kommer att bli ett bra team!” och nu en arbetsdag och en helg senare ringer andra chefen och ber att få tala. Avsked på telefon. Det har jag aldrig varit med om. Jag har faktiskt aldrig någonsin fått sparken. Visst det var en provanställning som upplöstes, men det är väl samma sak, eller?

Min kära T sa till mig att ”det finns inget du inte kan göra”. ”Vill du något så genomför du det också. Det är egentligen bara du själv som sätter gränser för vad du kan.” sa han.

Ville jag inte tillräckligt den här gången? Kanske väcktes mitt interesse inte tillräckligt? Jag kände mig entusiastisk till och med över att sätta prislappar på skor. Fast kanske inte lika efter två dagar med huvudet i skokartonger och klisterlappar i händerna, men dock intressant. Jag tyckte mest det var mycket nytt att få på plats och jag kände att jag behövde någon dag till innan jag var varm i kläderna.

Hur som helst så fick sig mitt ego en liten smäll. Jag får smälta detta en stund. Får se vad jag ska hitta på nu.