Sol, gardiner och oväntat besök
Vårväder! Solsken och 16 grader, lite vid som rör i trädkronorna och fåglar som kvittrar i kapp. Det har varit en hälig söndag.
Mot slutet av dagen fick jag lite nog. Jag lämnade nämligen den härliga luften och ställde mig i källaren och strök gardiner som behövde komma upp i de nyputsade fönstren. Man kan ju fråga sig varför i all sin dar jag väljer just denna soliga söndag för gardinjobb men det har sin förklaring. Jag antar att alla som känner mig bättre förstår att jag inte utan vidare ägnar mig åt hushållsarbete när jag kan vara ute och läsa en bok i solen. MEN. Javisst, ett ”men”, jag har ju snart födelsedag och väntar hem gäster och då vill jag ha gardiner i fönstren. Veckan som kommer har tillräckligt många programpunkter, så det fick lov att bli gjort idag.
Lite för tråkigt och lite för mycket på en gång och Malin tappar humöret och mulnar. Tack och lov var jag precis klar med det nödvändigaste och kunde ringa en vän för lite uppmuntring. Men jag undrar jag om inte mina mörka tankar framkallade nästa obehagliga överraskning…
När jag efter en tur till min vän återvänder hem möter mig katten i dörren. Jamar och stryker sig och visar att jag ska med till köket. Hon är sugen på mat. Det är bara det att i dörröppningen till köket ligger hennes förrätt. En….jo, det är en…., en orm! Mycket liten visserligen, men efter närmare betraktelse visar det sig helt klar vara en liten orm. Det är en kopparorm får jag reda på.
Jag är RÄDD för ormar! Ormen ligger helt stilla, så jag tror först att den kanske är död. Det är den inte. Den RÖR sig. Fast bara väldigt lite och långsamt.
Det hela slutar lyckligt med att grannen ca. 200 m bort, som även är C kompis pappa, kommer över och bär ut ormen på en skyffel och släpper den i skogen igen.
Medan jag torkar upp blodet jag sedan fann på köksgolvet tänker jag på att katten det senaste dygnet tagit med sig 3 möss och en liten orm hem och in och jag inser att det här med kattlucka nog inte är så lämpligt hos oss.
