Knepigt
Jag undrar varför jag sedan jag kom hem till Sverige för snart 9 år sedan alltid hamnar mellan stolarna. Jag menar är det inte ett klart ”NEJ” så säger de ”ja, MEN…, så du kan inte ta del av den här hjälpen”. Jag talar om myndigheter.
Den här gången är det arbetsförmedlingen som bytt regler. Det innebär att jag bara mot hård prövning av chef kan få en praktikplats. För nu måste det sparas och det görs bäst på mig. Tydligen.
Och varför vill jag ha en praktikplats när man kan söka riktiga jobb? Jo, för att det är nästan 10 år sedan jag arbetade heltid. En lååååång period av sjukdom har gjort att jag inte alls vet vart jag står och arbetsgivarna ännu mindre. En praktikplasts skulle kunna vara en väg in i arbetslivet. Ett sätt att testa gränserna utan att någon förlorar på det. Och ett sätt att få ett kvitto på att jag kan, att det går att anställa mig.
Vi får se hur det går. Jag har prata med chefen och jag har god hjälp av min jobbcoach Annika :-).
Vi har en idé! Det är alltid något.
