Stilla
Det är tyst i huset, stilla. De andra sover. Till och med katten har rullat ihop sig bredvid T och somnat. Hon håller min sängplats varm :-). Det är sällan jag har en sådan här stund så här sent på kvällen. Jag är oftast för trött.
Men nu sitter jag här framför datorn och känner hur det pirrar i magen av lugnet och friden. Så har det varit så länge jag kan minnas. När jag upplever stillhet pirrar det på ett speciellt sätt i magen. Det är både konstigt och skönt och förmodligen ett sätt att slappna av.
Det är de här stunderna jag hinner i kapp mig själv. Allt stannar upp och jag njuter av att vara ett med universum. Stilla.
Det är i stillheten det mesta händer. Faktiskt! Det sker utan att vi behöver göra någonting åt det. Bara vara och vips så har det skett. Jag tror det handlar om att överlämna sig helt och känna tillit. Vi är alla mitt i livets flöde. Hela tiden burna av den där oändliga kraften vi kommer ifrån. Vardagslivets alla bestyr gör att vi lätt glömmer bort det. Vi hinner inte känna efter och glömmer att det är så. Tappar tron och börjar kämpa.
Det kostar mycket energi att leva som de flesta av oss gör. Tänk vad vi anstränger oss för att uppnå och för att förhindra en det ena en det andra. Jagade av egots alla bilder och dramer.
Det är därför det är så otroligt skönt att landa i stillheten då och då. Komma tillbaka till sig själv och till insikten att allt ordnar sig.
Det viktiga i livet är våra relationer, kärleken och kärleken bor i stillheten. Den försvinner aldrig. Skönt va?!
