mallemallo

Den värsta tröttheten har lagt sig. Jag antar att lungorna börjar bli rena nu och att kroppen har vant sig vid allt syre och den friska havsluften.

I går var jag inne i Borgholm. Jag kunde inte motstå ett litet stadsbesök. Det blev för lugnt och stilla här. Så jag tittade på trädgårdsmöbler och insåg att även om de är nedsatta nu så här på sensommaren så är det alldeles, alldeles för dyrt. Det är roligare att shoppa kläder i Borgholm vid den här tiden. Det är inte dyrt. Billigt! Fynda, fynda! Överallt är det utförsäljning.

Jag brukar ha någon sorts oförklarlig dragning till det som visar sig kosta mycket. Jag gillar de dyra sakerna. Inte för att jag bryr mig om märken eller följer något trendigt modekoncept, nej, det bara är så. Självklart gillade jag den dyraste utemöbeln. Och, ja, den näst dyraste var också bra. Suck! Titta åt ett annat håll! Eller vad ska jag göra?

Någon sa att det vore bra med en förmögen man. Det stämmer nog. Förutsatt att jag får tillgång till hans förmögenhet. Det skulle jag gilla skarpt. Då skulle jag köpa allt det där jag tycker är fint utan att ens titta på prislappen. Bara köpa och känna mig nöjd. Och så skulle jag skaffa städhjälp hemma och en trädgårdsmästare och en allt i allo som kunde tvätta bilen och göra lite av varje som jag vill få gjort men inte har lust med själv eller som jag inte kan göra själv av en eller annan anledning.

Sett ur det perspektivet får jag medge att jag valt helt fel man. Nära på så fel man kan välja faktiskt. Jag skulle ju kunna byta ut honom, min man alltså. Säga till honom att han är för fattig och att jag vill ha den dyraste utemöbeln. Men jag gillar min fattiga man mer än den dyra utemöbeln, ja mer än alla dyra snygga saker tillsammans. Så jag behåller honom. Och så shoppar jag rea-kläder i Borgholm och känner mig nöjd med det.

Jag kanske rent av blir rik själv en vacker dag. Då ska min man få låna mitt kreditkort. Fast inte för ofta för då kommer vårt hem svämma över av tekniska mojänger och verktyg som ingen använder. Han är en riktigt duktig shoppare, min man. Mycket bättre än jag. Jag blir så uttröttad av att shoppa. Det är jobbigt och ganska tråkigt och jag vill hem. Ibland skickar jag min älskling så slipper jag. Han är riktigt bra på det. Vet storlekar och stil. Det undrar jag om den rika snubben skulle klara av. Det är inte många män alls som klarar det, så jag är riktigt nöjd.

I det avseendet får man nog lov att säga att jag valt helt rätt man och gjort ett bra kap! Inget byte för mig, tack! Men städerska vill jag ha i alla fall…