mallemallo

Som jag har längtat och sett fram emot att vara helt själv. Bara jag och den vackra utsikten. Andas, rå mig själv, ha det bra. Rena lyxen. Ingen som avbryter, ingen som vill något annat, ingen som stökar ner, utan bara jag och min ordning. Helt solo, fri, helt lycklig.

Trodde jag ja! Det har gått en dag och jag är rastlös som bara den. Vet inte vad jag ska ta mig för samtidigt som jag är så trött att jag bara vill sova. Som en blyklump eller som om jag hade vatten i kroppen som tynger.

”Jag kommer inte att höra av mig på ett tag. Ta inte illa upp, det bara är så att jag behöver vara själv”, så sa jag innan jag åkte. Det tog inte så många timmar innan jag ringde hem. Det känns faktisk tomt. Det hade jag inte räknat med. Jag tror det är någon sorts övergång kanske. Ni vet som när gästerna åkt hem och man visserligen är trött, men kontrasten som uppstår, tystnaden som avlöser allt ljud och all rörelse, får en att vanka av och an som en äggsjuk höna. Så känns det nu, som ett vakuum och jag har ringt hem idag igen.

Jag har märk att den inglasade verandan är som en kuvös. Eller som att någon lägger ett glaslock över mig. Ungefär som en ostkupa över en ost och jag är osten. Syret tar sakta slut. Det gör det förståss inte i en kuvös, så glöm det, men det är den där inglasade känslan jag vill åt. Den som söver. När man sitter där på verandan tar det inte lång stund innan ögonlocken börjar klippa. Konstigt, tänker jag, vad trött jag känner mig. Borde jag kanske ta en tupplur? En till? Jag får sitta mer på altan där vinden tar tag i mig och blåser bort all sömnighet. Om det nu hjälper. Jag undrar varför jag alltid blir så trött när jag kommer till Öland? Det är som om någon strör ett magiskt pulver över mig när jag passerar över Ölandsbron. Det tar ett tag innan det börjar verka. Har jag tur kan det dröja flera timmar, men oftast slår det till lagom till jag är framme vid stugan. Gääääsp, härligt att vara här, gääääsp. Ungefär så. Kanske är det ändå inte magi utan en syrechock. Så mycket frisk luft som blåser in i lungorna att all gammal unken luft jag har i kroppen trycks ut och då blir kroppen jätte trött. Rent av lite förgiftad av allt det syrefattiga som frigörs och är på väg ut ur kroppen. Efter några dagar brukar jag kvickna till. Antagligen har jag blåsts ren då. Gäsp! Det har bara gått en dag sen jag kom.