mallemallo

Ni har väl inte glömt att ställa om klockan?!

Jag fryser denna första dagen med vintertid. Har sytt en hel del och förbannat IKEAs dåliga tråd, som gick av hela tiden. Sambon hukade och C undrade vad det var med Malin. Men nu är kampen vunnen och tre pojkbyxor lappade och så har vi fått lite fina förhängen i tvättstugan. Dem var det kul att sy. Små byxben, inte kul! Dålig tråd på det…vrede!

Nu är vi hemkomna från fotbollsavslutning. En massa barn i åldrarna 7 till 12 år fick stå på scen och ta emot diplom och medaljer. Tid tog det och massvis med applåder blev det. Nästan som på en Mary Kay tillställning, där klappar vi friskt i händerna. Man får fart på blodcirkulationen i händer och fingrar…

Tror jag ska krypa under en filt och läsa lite. Gäsp!

Killarna förbereder sig för morgondagen. En stor pumpa förvandlas till lykta med ögon, näsa och mun. Kul att se hur de pysslar. C tycker det är kul. Vi vuxna bryr oss inte om halloween. Vi har missat det tåget och har ingen lust att hoppa på. Fast jag köpte en spökdräkt till C, så han kan gå runt med kompisen i morgon och knacka dörr. Ska det vara skärtorsdag två gånger om året nu?!? Kan jag tycka, men men saker och ting förändras ju.

Tänk att det kan vara så jobbigt, så lååångt, så ont i fötterna, så tråkigt antar jag. Det är så svårt att det nästan inte går att gå. Varje steg kräver en protest. Men så kommer orden ”snart hemma” och tro det eller ej, men plötsligt får pojkansiktet liv och värken och tröttheten och allt det jobbiga är som bortblåst. Nu är det uppsluppen språngmarsch som gäller. Full av liv och kraft rusar han genom skogsdungen.

Så kan det vara med ett barns trötthet. Det är inte orken som fattas utan lusten och motivationen.

Trots allt gnäll fick vi oss en fin promenad och C tog några kort för att pigga upp sig.

Snart är det dags att glädja familjen med lite skräpmat från Mc Donalds. Killarna är iväg på fotbollsträning och själv har jag tränat Qi Gong.

Så samlar vi ihop oss runt hamburgare och efter det film eller tv och lite fredagsgodis.

Känns som det blir en bra fredagskväll!

Både T och jag är nöjda med oss själva. T har snickrat klart vår altan. Det blev jätte bra och han ska ha all ära för det. SKÖNT att den är klar! Det har tagit ett år så det känns som det var på tiden. Jag har ju startat hallprojektet och nu har jag fått bort alla lister och befriat dem från spik. Känns också bra. Nästa vecka blir det målning.

Jag tror bestämt vi har gjort oss förtjänta av en fredagsdrink J

C är tillbaka hos oss och har som vanligt svårt att somna första natten men nu tror jag han sover sött. Det är som att ha två liv; varannan vecka med barn och varannan utan. Helt olika veckor. Jag gillar båda fast den veckan utan barn är lättare, mindre ansträngande och friare.

Wow, vilken dag!

Hela lördagen var jag på intern Makeup- och stilutbildning hos mina kära Mary Kay directors.

Jag packade mitt kitt, hämtade upp gulliga kollegan M och så gav vi oss av till Kalmar i min lilla bil. Det bjöds på mycket innehåll som vanligt, knappt vi hann gå på toa så intensivt var det. Men kul! Vi lärde oss massor om att framhäva eller dölja det som önskas i ansiktet. Färger, former, mått och knep. Vi kom alla osminkade och runt kl. två hade vi förvandlats till vackrare än vackrast. Så kul att se förvandlingen! (tyvärr har jag inga bra bilder)

Sen var det dags för kroppen, stil och dressing. Hur klär jag mig så att jag ser harmonisk ut? Mycket matnyttiga tips även här om olika kroppsformer och hur man kan förstärka eller tona ner allt efter behov. Och så avslutade vi dagen med färgläran som är så intressant. Jag vill bara veta mer!

Jag kliver ur bilen och möts av en mycket stolt katt med en liten fågel i munnen. Den hänger och dinglar i Skrållans käft. Ser inte kul ut. Fy! Är min första tanke, men så inser jag att det ju är hennes natur att jaga. Fågeln är redan död så jag gör ingenting. Berömmer lite och tittar på.

Skrållan verkar tycka att det är en bra ide att gå in med bytet och springer till dörren. Jag kan ju säga att jag inte delar den åsikten, så jag står kvar och betraktar henne. Hon vill att jag ska se det är uppenbart. Så börjar hon leka med den döda fågeln. Makabert, men jag beslutar mig för att bara observera. Jag tar till och med fram kameran i mobilen och dokumenterar. Tar kort och filmar.

Hon leker, biter och tuggar i sig lite. Sen följer hon med mig in och vill ha mat.

Jag sover djupt när jag någonstans långt borta i en annan dimension blir medveten om att något stryker sig mot mitt ansikte. Det känns hårt och bestämt men samtidigt lent. Min näsa blir blöt. Va?!

Buff på ansiktet och så blir det stilla igen. Jag sjunker ner mot det tomma fridfulla igen. Orkar inte bry mig om vad det var. En sträv tunga börjar slicka mig på armen och jag kommer närmare ytan igen. En buff till mot min kind och jag är nästan vaken. Jag lyfter handen och stryker den lena pälsen och möts av ett kurrande och nya slick och strykningar. Sakta öppnar jag ett öga. Det är mörkt i rummet. Lördag morgon klockan 7 och min älskade katt vill ha mat. Det är inte lönt att ligga kvar hon kommer inte att ge sig. Skrållan sitter redan på golvet nedanför sängen och tittar ivrigt och uppfodrande. ”När kommer du?!”

Erfarenheten säger mig att bästa sättet att få sova lite till är att gå upp och ge henne mat och sedan släppa ut henne, krypa ner i sängen och sjunka in i dvalan igen. Och det är precis vad jag gör. Jag sjunker närmare och djupare in i dvalan. Har lite svårt att somna om och drömmer. Det är någon som behöver hjälp, som ropar. Ett barn? Jag är inte säker. Det är ett tunt med skriande läte. En katt som jamar. Jamar och låter så förtvivlad. Jamar och krafsar på fönstret. Skrållan! Jag slår upp ögonen och lyssnar. Visst är det Skrållan som vill in. Det har gått en timme och det är kallt ute. Jag masar mig suckandes ur sängen, vacklar sömndrucken mot dörren och tillbaka till sängen. Ner under täcket och mot sömnen. Jag har inte släppt den än. Vill sova vidare.

Knappt har jag slutit ögonen hörs ett förfärligt oväsen från köket. Glas klirrar och det låter som de krossas mot varandra. En dov duns och ett splasch följt av ett förskräckt jamande. Älskade sambon rycks ur sömnen och med ett ”va faan” är han på benen. Jag tätt efter svärandes för mig själv. ”Jäkla katt, nu är det tredje gången…”. ”Släng ut henne då!” kontrar sambon. ”Hon har just kommit in” jag suckar.

Väl i köket står vi först bara som fast frusna och tittar. Skrållan har varit uppe på diskbänken och vält alla glas från i går och vad värre är även lyckats välta vattenkannan som för full till brädden med vatten. Nu är jag klarvaken. Jaha, då var det bara att börja torka. T är så sömning att han inte fattar någonting. Så han får sova vidare.

Jag torkar och torkar. Bakom mikron, under mikron, på diskbänken… det plaska vid mina fötter och den ludna förövaren kommer gåendes. Hon stannar till och dricker lite vatten från sjön på golvet så stryker hon sig mot mina ben som för att säga förlåt och så går hon igen. Sakta spricker mitt ansikte upp i ett leende. Jag kan inte låta bli att skratta. Vilken katt!

Det blir i alla fall aldrig tråkigt med henne i huset. När jag torkat upp allt vatten och kollat glasen som alla är hela letar jag upp kattrackan och vi sluter fred och blir sams. Hon har tagit post i ett fönster och när jag går fortsätter hon att spana ut. Själv beslutar jag mig för att trots allt återvända till sängen. Jag vaknar inte för än tre timmar senare. Gissa vem som väcker mig! Precis och tur är väl det för klockan har hunnit bli över elva.

Idag har jag tagit hand om min lilla bil. Den har varit på besiktning och är så pigg och kry J och så har jag skämt bort den med proffs rengöring på riktig biltvättsfirma, så den är vit och fin på utsidan och luktar nytt och rent på insidan. Nästa vecka slår jag på stort och skicka lilla pärlan på vaxning. Ur dyrt, 600 kr. Men vad gör man inte…

Medan jag åkt hit och dit med bilen har jag låtit en stor gryta stå och puttra på spisen. Det blir gammaldags hederlig kalops till middag. Sån´ mat som jag ofta fick som barn hemma hos farmor. Kul att kunna för traditionen vidare. Härligt med grytor så här på hösten när det blåser kallt. Man behöver något värmande. Och tänk så praktiskt att inte behöva stå och titta på medan maten lagas. Den fixar det helt själv, ja eller nästan i alla fall.

Så…trevlig fredagkväll!

Det har redan hunnit bli torsdag. Snart helg igen. Tiden rullar på och jag känner mig mest trött. Jag har ont och jag är trött. Jag har märkt att det är väldigt tröttande att ha värk och så blir det ju inte bättre av att inte kunna sova ordentligt på natten. Men det går över… så är det ju och det är den största tröst jag har. Allt förändras och även ryggvärken kommer att dra förbi. Någon gång så småningom… fast jag skulle helst se att det skedde NU.

Jag har funderat på om det är så att jag faktiskt har ett val. Är det så att jag kan bestämma när värken ska försvinna? Kan man mentalt ta det beslutet och på så vis betvinga den fysiska kroppens yttringar? Kanske. Men det krävs oerhörda mentala förmågor skulle jag tro. Eller, det är nog så att det är en hel rad av insikter och ändrade förhållningssätt som krävs. En sorts healing. Och faktum är nog att allt har sin tid. Vi kan medvetet arbeta för att lösa upp spänningar men det behöver ta den tid det tar.

Så svaret är nog att jag kan välja att vara lyhörd, modig och tålmodig och lägga till en stor portion acceptans och självrespekt. Då har jag en bra förutsättningen, men tidpunkten…ja den kommer jag inte kunna fastlägga från början. Och kanske blir jag aldrig helt smärtfri men jag kan lära mig leva med den rygg jag har på bästa möjliga sätt. Dvs. med minsta möjliga smärta.

Hur det än är så tror jag att jag en vacker dag kommer vara smärtfri. Jag ber om det, jag hoppas det, jag önskar mig det innerligt. Frisk, stark och smärtfri. Och när jag ändå håller på att be, så ber jag om att vara nöjd och lycklig också. Amen.

Det finns roliga saker att lysa upp tillvaron med redan nu. Tack och lov!

Idag har jag varit på Frukost/brunch hos härliga E. Hon har precis flyttat in i en ny lägenhet och är nöjd som bara en som just fått precis vad den vill ha kan vara. Det är hon värd! Och fint var det! Sååå mysig STOR soffa. Lite avis på den är jag allt.

Efter scones, melon och allt det andra goda begav jag mig till stadens asiatiska specialister på naglar. Där kan man nätt och jämt göra sig förstådd på svenska men det gör ingen ting alls för naglarna blir jätte fina och alla är glada. Så nu har jag mörklila ny manikyrerade naglar.

Allt för att vara fin i morgon kväll då jag bjudit hem tjejerna på Sex and the City kväll. Vi ska dricka drinkar och se på film nummer 2. Blir jätte kul!!!! Jag har laddat med juicer av alla de slag, sprit och typ sockerdricka att bland med. Självklart startar vi med en Cosmopolitan J.

Dags att ta en titt i garderoben, jag vill ju vara stilenlig. Hihi…

Så här såg jag ut sist det begav sig.

Ute är det höstrusk och kalt. Allt ser ut som det har målats över med grå färg. Till och men de röda löven på träden ser dassiga ut. Och vad händer… av misstag klickar jag på fel länk och vips är jag inne på Tickets websida. Sol, blåa hav, palmer och värme…jag vill!!!! Jag vill åka till solen och värmen. Ska det kanske bli en solcharter i november/december? Det kittlar och lockar. Skulle vi ha råd? Och vill jag verkligen? Jo då, NU vill jag. Efter att ha sett bilderna är jag förförd. Längtan…

Nu är vi vuxna helt slut.

Två timmar med 13 stycken pojkar som har alldeles överfullt med energi har tagit ut sin rätt. Vissa av dem är ju sjövilda. Konstigt det där med gruppdynamik. Var och en av pojkarna är jätte gulliga men när de kommer samman förvandlas de till tornados som suger med sig allt i sin väg.

Tack och lov att vi hade kalaset ute. Jag vill inte tänka på hur det hade sett ut här hemma om vi hade varit inne. Förmodligen skulle halva möblemanget vara demolerat och eller totalt nedsmutsat. Nu har ungarna haft en hel fotbollsplan att springa runt på. Bra för dem dåligt för mina stämband.

Men på det hela taget har det gått jätte bra och alla verkade nöjda. Inte minst C som nu sitter på sitt rum och ivrigt bygger ihop en del av presenterna. Lego och allt vad det heter. C har firat in sin 8-års dag ordentligt.

Det ska bli femkamp. C vill helst veta allt i förväg så han kan träna och vara bra på allt. Skattkartan som vi ska rita och som är till för att barnen ska hitta sina godispåsar vill han förståss vara med att göra. Mest för att han redan i förväg ska veta vart godiset är. Lilla gubben. Ingen tjusning i det ovissa här inte, nej säkerhet är efterfrågat!

Grenarna i femkampen är spikade. Det blir:

• kasta boll i hink,
• slå en straffspark (fotboll),
• springa med en sked i munnen och på skeden en potatis som måste ligga kvar,
• billig fylla, dvs. springa fram till en pinne, snurra 10 varv och springa tillbaka,
• tipspromenad

Jag har just avslutat frågorna. Det fick bli fem frågor med allt ifrån vad den svartklädde figuren i Star Wars heter över matte fråga med addition till vilka färger svenska flaggan har.

C var mycket rationell och praktisk när vi skulle dela upp i lag. Han drog helt enkelt ett streck mitt på listan. Hur enkelt som helst, toppen!

Tom har åkt iväg för att inhandla varmkorv för vi ska grilla korv, så klart, och allt det andra som ungarna ska stoppa i sig. Sen blir det till att göra godispåsar och ja, resten kan vi nog göra i morgon. Känns bra det här.