Vårkänslor
Mycket i görningen
Morr
Jag är på uruselt humör. Känns som ögonen dragit ihop sig till aga springor, munnen är som ett streck och kroppen stel och omedgörlig. En dag som upplagd för att mucka gräl.
Det är inte speciellt skönt.
Jag ska ta mig samman och se om det finns lite tålamod och vänlighet gömd någonstans i någon vrå. Jag behöver det nu…ska göra läxor med en ytterst motsträvig liten herre. Suck!
Håll nu tummarna för att jag hittar det där tålamodet och inte hamnar i elaka styvmoder fällan skrikandes sånt som ”för fan unge, skärpt dig NU!”
Hörs en annan dag…
På väg
Glädjen över att ha klarat slutprovet på coachutbildningen håller i sig. Jag ÄR coach nu, diplomerad vid Hälsoakademin Europa och ICF certifierad :-)! Det känns så härligt och lovande inför framtiden.
Jag ser så tydligt framför mig hur jag är i min mottagning och coachar. Dit kommer både enskilda och grupper och på skrivbordet står min dator där jag coachar via Skype. Vid sidan om datorn ligger min kalender som är välfylld. Härlig känsla att vara efterfrågad, kunna göra gott och ha en säker inkomst. Det fyller mig med glädje och välbefinnande :-). Dit vill jag!
Målet är klart så nu är det bara att jobba på. Jag har startat min resa denna vecka :-). Det ska bli så kul att vandra den här vägen. Jag känner tillförsikt och framtidstro. Riktigt hur jag ska ta mig i mål vet jag inte än, men jag tänker att så länge bilden är klar och tydlig så kommer jag dit. Jag har börjat med att göra en handlingsplan och bl.a. tagit kontakt med Almi för att få hjälp. Det tror jag blir jätte bra. De sitter inne på massvis med info och kompetens och så kanske jag ska skaffa mig en mentor som kan stötta mig på vägen.
Det är faktiskt sällan jag känt mig så lugn och glad fast så mycket svävar i det blå. Jag ska inte stressa fram något den här gången utan verkligen försöka leva som jag lär; ta många pausar och njuta av vägen. Jag håller er underrättade :-).
Och du, prata om mig med alla du möter… inget är så effektivt som en rekommendation!
Yes!
Mot certifiering
Petig i maten men äntligen piggare
Det kanske inte var magont som gjorde att Skrållan inte ville äta. Utan att maten inte smakade bra. Vi har prövat oss igenom 3 olika typer av skonsamt foder samt kokt torsk, men det var inte för än jag provade med det foder hon brukar få som hon började äta. Och då gick det fort. Gott, gott, vill ha mer :-). På bara en dag kvicknade lilla sötnosen till och idag har hon lekt och tiggt mat precis som vanligt. Så skööönt!
Tänk att vara så petig i maten att man hellre svälter än äter! Obegripligt för en person som mig. Det är ju visserligen inte bra för magen med det vanliga fodret, men det måste vara bättre att katten äter än att det blir rätt enligt teorin. Så nu får det bli det gamla vanliga i små doser och lite fisk emellanåt. Älskade katt :-).
Återstår att se om hon faktiskt är salmonella smittad. Provsvar kommer nästa vecka.
Trevlig helg!!!